Til
Högvälborne,
Högvördige och Höglärde
samt
Hög: Ädle och Högacktade
Riksens Höglofl: Ständers Banco Herrar
Fullmäcktige
vid
Ny:Åhret 1760.
Så liusnar upp en dag på framtids mörcka fält,
Vist är en högre hand, som detta liuset stält.
Från efvighetens rymd det sina strålar kastar
Ock in i samma svalg i blincken åter-hastar.
* * *
Du dolda Maijestät af efvig Gudoms prackt,
Ett enda alt i alt af kärlek ock af mackt,
Upplyft ett uselt stoft att för din tron framträda
Ock i en helig frögd om dina under qväda,
Hur sielf i dag din hand ett tid-hvarf åter-tar,
Förbytt från gammalt godt til nya sällhets-dar;
En vacker afton-sol med sina bleka strålar
Ger morgon-dagen frögd ock nya nöijen målar.
*
Min Skald-Gudinna kom, at under frögd ock ve
Förgänglighetens glantz i tidens åldrar se,
Hur timman i sitt språng med åhret glättugt spelar,
Tils båda af sitt skinn en lika skugga delar,
Hur dagar liksom moln försvinna med en fläckt,
Fast lyftes ögat opp, syns at de secler räckt,
Att alla tidens lopp fullkomnas til den ähra,
Som tidens Herre sielf vill af sitt värck begära.
*
Så kom, min tancke-kraft, at nå ett före-mål,
Det i sig sielf är stort förutan tvång ock prål;
Jag väckes menlöst upp, min tysthet kan eij döllja
De trogna suckars rop, som här min penna föllja.
* * *
Du ädla Rikets Värck, dess heder, gagn ock pris,
För Foster-landets väl ett frucktbart Paradis,
Til lif ock krafter du det gamla Sverje lyftar,
Ock all din ähro-lust på hennes bästa syftar.
Din styrcka ock din magt blif som ett ymnogt arf,
Hvars ränta dubbel öks till dubbla tide-hvarf.
Blif lik ett blomster-fält, som syn ock hierta gläder,
Där skiörden samlas in i lugn ock stilla väder.
*
Den store Gudens' hand, som mildt ut-sträckes än,
Välsigne i din skiörd de ädla Skiörde-Män,
Som under Ämbets plickt af redlig blod ock anda
Här uti råd ock dåd riks-kroppen gå tillhanda,
Som se med egna lius, som rätt ock väl förstå,
Att lika stora värf en lika skiötzel få,
Att punckten utaf alt fullkomnas i den Lähra
För Gud ock Kung ock Land ock Foster-Brödrens ähra.
*
Så läggs min önskan nu med ödmiuk vördnad ner,
Tag den med mildhet upp, min Skald-Gudinna ber.
Ock den som tiden styr, han giöre eder gamla
Att nögda åhr ock dar med glada hiertan samla.
Carl Mich: Bellman:
Källa: Nyårsdikt i egenhändig utskrift av Carl Michael Bellman. Volym 624, blad 44–45, Inkomna handlingar 1760, huvudserien, Sveriges riksbank, Bankofullmäktige 1668–1913, Riksarkivet Arninge.